Siesta – en av Schuberts mest fullbordade

Hon är en av de 60-åriga primadonnorna i MYS-flottan, de där gamla miljonärsjakterna som är minst tolv meter långa och minst 35 år gamla och därför äger rätt att föra Motor Yacht Societys blåvita vimpel på gösstaken.

Hon är rund om magen och har en rullande gång, men vilka primadonnor är inte såna. Hon har hetat Dido, Olpela, Holiday, Ansgar och numera heter hon Siesta. Kärt barn har många namn, som knivskärare Johansson-Lindgren-Träff sa till häradsdomarn.

Hon är en av de vackraste båtar som den gamle hedersknyffeln Hugo Schubert hann konstruera under sitt långa liv, en av de mest fullbordade av Schuberts marina symfonier. Men så fick Schubert också klart för sej redan vid beställningen, att kalaset skulle få kosta. Beställare var nämligen generalkonsul Hugo Duhs i Bahco, som gjort en förmögenhet i spritkök efter att ha varit primus redan i skolan. Skrovet nitades sålunda i 4 mm galvad stålplåt i Borlänge. Fraktades sedan ner till Saltsjöbaden per järnväg för att på Schuberts varv inredas i honduras, plysch och mässing och förses med däck i ångande fräsch oregon pine. 1915 var bygget klart och notan gick på 70 000 kronor, en enorm förmögenhet det året.

Duhs döpte henne till ”Dido” och äcklade hela skärgårn med henne i 25 år. Hon var så grann att de andra miljonärerna, Wallenberg, Kreuger, Åkerlund och von Schinkel, höll på att bygga på sej för att bräcka henne.

På generalkonsulns tid hade hon öppen kommandobrygga, för det var en påmönstrad gast som körde och honom var det inte så noga med.

1940 förvärvades fartyget av familjen Arvid Berndtsson som styrde själv och byggde vindrutor för bryggan samt döpte om henne till ”Olpela”, de första bokstäverna i namnen på familjens grabbar – Olle, Pelle och Lasse.

1952 inköptes hon av pastor Gustaf Aronsson som var kringresande predikant i Stockholms skärgård för Missionsförbudets räkning. Hon blev känd under namnet ”Ansgar” vid alla bryggor från Arholma till Landsort. Aronsson, hade fiol med ombord och gummorna på öarna
strömmade till, ty förutom Guds ord och fiolspel vankades också ett glas nattvardsvin som värmde i skrovet. Än i dag, när båten heter ”Siesta”, händer det att skärgårdsgummorna tar sej åt psalmboka när båten rundar uddarna.

Pastor Aronsson var nitisk, det hörde till att han i ruggiga höstkvällar då och då bordade fyrskeppet Almagrundet för att ge besättningen ett Guds ord. Hävningen var så svår att han inte kunde förtöja långsides. Fyrskeppsgubbarna släppte ut en lina och förtöjde båten på svaj.

Men pastor Aronsson tröttnade till sist. Visserligen skröt Missionsförbundet i sin reklam med att man bedrev mission ”både till lands och till sjöss” men något bidrag till bensin och fiolsträngar såg pastorn aldrig röken av. Och att driva ”Ansgar” på enbart kollektmedel blev så småningom omöjligt. Pastorn befann sej i samma situation som gubben Öhman, vilken skjutsade kyrkoherden ut till Harö. ”Den här skjutsen får väl Vår Herre betala?” sa kyrkoherden när man var framme vid Harö. ”Kan tänkas”, sa Öhman, ”men du som kännern får väl vara så full i fan å lägga ut för honom”.

1956 var det färdigfrälst för Aronssons del och båten övertogs av rederibolaget Östergötland som från kajen nedanför Strand hotell i Stockholm körde utflyktscharter. Båten döptes till ”Holiday” och fick helt plötsligt en helt annan publik än under pastor Aronssons dagar. Fast en och annan frälsarkrans hängde fortfarande med. Loggboken från chartertiden radar upp många spännande namn. 1956 tycks t ex generalsekreteraren i FN, Dag Hammarskjöld, ha varit hemma och bjussat ett tiotal utländska gäster på kryss.

Gits Olsson ur Båtnytt 4:1976